Mops är en sorts hund som beskrivs som livlig, glad och intelligent. Det är en hund som många älskar, men det är också en ras som fått en del kritik för problem som uppstått på grund av avel.
Hur ser en mops ut?
Det som är mest iögonfallande hos en mops är den trubbiga nosen, som sitter på ett mycket kort och fyrkantigt nosparti. Hunden har djupa rynkor i ansiktet som också är med och skapar det karaktäristiska utseendet. Den har ett stort och runt huvud. Kroppsformen är kompakt och närmast kvadratisk. Svansen är fast ringlad över höften. För en hund som följer rasstandarden ska proportionerna vara goda och musklerna välutvecklade och hårda. Det är en liten hund, idealet är en vikt på 6,3 – 8,1 kilo, men ibland är hanar större och kan väga uppemot 11 kilo. Mankhöjden är på ungefär 30 cm.
Kort om mopsens historia
I Kina fanns det en hund som kallades happahunden och som följde med nederländska fartyg till Europa på 1500-talet. Det var en dvärghund som var föregångare till mopsen. Det som kom att kallas mops blev en hovhund i Nederländerna från och med Vilhelm av Oraniens tid som regent, vilket var på 1500-talet. Hans sonson blev i slutet av 1600-talet kung i England och tog då med sig hunden dit. På det sättet började rasen spridas. I Sverige har mopsen funnits sen 1600-talet.
Det skedde både uppfödning i Europa och ny import av hundar från Kina. Ända fram till 1880-talet importerades hundar. Vid samma tid bildades en rasklubb för mopsen.
Mopsen blev inte bara omtyckt och uppmärksammad i det nederländska kungahuset, utan även här i våra trakter. Tecken på det är till exempel att Carl Michael Bellman nämnde en mops i Fredmans epistlar nr 39, Storm och böljor tystna ren: ”Nå, Bergströmskan! hvad jag ser! / Med Bindmössa, kors jag ber! / Bröst-bouquet i barmen, /Och en Mops på armen”.