Mops är en hundras som ofta kritiserats, men trots det är det en ras som är älskad och önskad av många. Det är inte så svårt att förstå med tanke på vilken trevlig hund mopsen är. Samtidigt är det värt att ta kritiken på allvar och bedriva en mer ansvarsfull avel.
Vad handlar kritiken om?
Mops är en ras som fått problem på grund av hur aveln gått till. Det som hänt är att det avlats på ärftliga defekter. På det sättet har det gått att få fram ett skallben som är kortare än normalt, vilket leder till ett särskilt utseende, vilket varit vad som önskats. Att utseendet blivit viktigare än risken för hälsoproblem har med rätta lett till stor kritik.
Rasens huvudform gör att hunden lätt kan få problem med ögon och andning. Ögonproblem är ett väldigt utbrett problem, där runt hälften av hundarna får någon typ av problem. Det kan vara torra ögon, inflammationer eller andra skador. Ögonen blir på grund av huvudformen mer utsatta än hos andra raser. Andningsproblemen är i sig plågsamma, och de leder till att hunden får svårare att orka röra sig. Det gör att den får sämre kondition, kan bli överviktig och få följdsjukdomar av det. Andningsproblemen gör också att mopsen riskerar värmeslag eftersom de gör att den får svårare att reglera kroppstemperaturen när den inte kan flämta.
Mopsar kan dessutom få neurologiska skador som är typiska för rasen. ”Pug dog encephalitis” (PDE) är en sjukdom som namngetts efter mopsen (pug på engelska), eftersom den drabbar just mopsar. Sjukdomen drabbar hjärnan och ger allvarliga symptom som krampanfall, nedsatt medvetande, beteendeförändringar och försämrad syn.
Mopsar kan också lätt bli vingliga med en svaghet i bakkroppen som ökar med åldern och ofta för med sig inkontinens.
Sammantaget har aveln av rasen inte bedrivits på ett ansvarsfullt sätt, vilket gör att rasen nu har en rad problem.